Äntligen: idag skriver DN om att svartjobben är ett långt större problem jämfört med bidragsfusket. Av någon oförklarlig anledning verkar svenskar tycka att det är "mer acceptabelt" att köpa svarta tjänster, än att fuska till sig bidrag i någon mån. Själv anser jag inte att det ena är lindrigare eller värre än det andra.
Alliansen gick till val bland annat under parollen om att de skulle stoppa bidragsfusket. Trots att detta inte alls är så utbrett som de gav och fortfarande ger sken av. Varför göra så: taktik? De är väl medvetna om att just bidragsfusket ses med särskilt oblida ögon av samhället; tanken på att några utnyttjar systemet, parasiterar på staten och lever på andras surt förvärvade pengar väcker starka känslor.
Naturligtvis förekommer bidragsfusk, men inte i den utsträckning vår nuvarande regering påstår. Följande citat är mycket talande:
"Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson har tidigare sagt att fusk och fel uppgår till över 20 miljarder bara inom hennes område. Men Stig Orustfjord [direktör vid Försäkringskassan, egen anmärkning] bedömer att den siffran är för hög.
- På Försäkringskassan har vi satt prislappen på bidragsbrotten till cirka en miljard och den totala siffran för felbetalningar till 3,5 miljarder, säger han."
Orustfjord uttrycker att det givetvis finns ett mörkertal som väntas tillkomma till summan av bidragsfusket, men påpekar att denna ändå inte kommer i närheten av kostnaden för fusket med skatterna. Det bekräftas vidare i artikeln, då Skatteverket menar att statskassan går miste om cirka 65 miljarder kronor, tack vare svartjobben.
Ändå hamnar bidragen i fokus när ekonomiska oegentligheter gentemot staten kommer på tal? Med tanke på regeringens senaste skandaler (där skattebrott utgör en stor del av det uppmärksammade tvivelaktiga handlandet) är det kanske inte så konstigt att politiker vill koncentrera sin "fuskjakt" till just bidragen: annars riskerar de själva att bli påkomna.
Cyniskt tänkande? Kanske, men inte otroligt.
Nyckelord: politik, regeringen, alliansen, moderaterna, samhälle, ekonomi, skatter, bidrag och intressant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Miss Jurist!
Jag förstår att du liksom jag brinner för både djur och juridik. Jag är med i ett nätverk jurister som engagerar oss i djurfrågor och detta tänkte jag kanske skulle intressera dig också?
Du kan väl maila mig så berättar jag mer!
mvh Annika
Paralegal: Hej Annika! Så intressant det verkar! Dessvärre kommer jag inte på din blogspotsida :( Skriv jättegärna bloggadress/mail, så hör jag absolut av mig till dig! :)
Tack för att du är en sån klok blivande jurist när det gäller att genomskåda fuskarpolitikerna som snackar sin skit om "bidragsfusk".
Under tiden blir dom som slitit ut sig på jobbet i förtid förföljda och ifrågasatta av försäkringskassan. Oftast lågutbildade kvinnor i låglöneyrken....Klart man blir förbannad!
Hälsningar
Susanne
Susanne: mitt innerligaste tack till dig för din fina kommentar!
Precis som du blir också jag upprörd när jag ser hur politiker vinklar "problem" för att dessa ska "passa in" i en viss politisk linje. Och jag blir än mer förbannad när jag inser att många människor köper argumenten utan att blinka. Man måste våga vara kritisk; det är inte särskilt roligt alla gånger (och man framstår ofta som både misstänksam och tråkig), men det är ändå otroligt nödvändigt.
Apropå det du skriver om att man ofta ger sig på de utsatta i samhället: det är så, håller helt med dig! Många politiker och icke-politiker menar gärna att detta inte stämmer, men när det gång på gång visas genom handlingar som är till så stor nackdel för dem som har det sämst ställt, som lever i "marginalen", känns det enbart hånfullt att förneka det. Man uppnår inte "balans" i samhället, genom att koncentrera sig på att "trycka till" dem som har det kämpigast - om ändå alla kunde ta till sig den sanningen.
Trevlig helg! :)
Skicka en kommentar