Regeringen ignorerar individen

Utbildningsminister Björklund och integrationsminister Sabuni meddelade idag att kraven gällande svenska för invandrare-studierna skall skärpas. Återigen ser vi en reform som sannolikt kommer slå hårt mot den enskilda individen. Bland annat föreslås att sfi-utbildningen skall få pågå under maximalt tre kalenderår, och att eleverna examineras genom att avlägga ett så kallat nationellt prov. Som vanligt när det gäller förslag från nuvarande regering finns det många frågetecken.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet riktar idag välförtjänt kritik mot reformen, och lyfter fram aspekter som regeringen helt tycks bortse från. Den utmärkta artikeln med oppositionsrösters inlägg i frågan finns att ta del av här.

Marie Granlund, Socialdemokrat och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott, konkretiserar dessutom problematiken med regeringens förslag på ett bra och insiktsfullt sätt:
"Jag tror inte på att alla kan lära sig svenska på tre år. Det finns stora skillnader inom den grupp av människor som kommer till Sverige. Vissa är högutbildade och kan lära sig språket på några år. Sedan finns det människor som är analfabeter och i de fallen är det en önskedröm att de ska kunna lära sig svenska inom tre år..." [DN 18/2]

De borgerliga partierna säger sig stå för och värna om individens frihet; den enskilda individens förmågor och möjligheter står i centrum, menar de. Men när det verkligen gäller, när anpassningar till den enskilda personen behövs, är det där uppenbarligen inget annat än tomma ord.

Nyckelord: samhälle, politik, regeringen, alliansen, utbildning och intressant.

Alliansen dalar vidare

Stödet för Alliansen är fortsatt pinsamt lågt bland svenska folket: enligt SIFO:s februarimätning får Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet tillsammans 38,2% i opinionsundersökningen. Oppositionen, det vill säga Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har ett gemensamt övertag, och får 57,6% i senaste mätningen. Det är ett "rekordstort gap mellan blocken", rapporterar svenska medier idag.

Högersympatisörer försöker bortförklara Alliansens eftersläntrande på 19,4% genom att hävda att regeringspartiernas svaghet är att de inte lyckas nå ut till folket med sin politik. Själv är jag fortfarande fullt övertygad om att det är tvärtom; människor vänder Alliansen ryggen av den enkla anledningen att de förstått vad de går för, att de borgerliga partierna faktiskt inte för en politik som är gynnsam för den stora massan. Det borgerliga alternativet gick till val med ett aldrig sinande förråd av floskler, med Moderaterna i spetsen som PR-desperata utropade sig till det nya "arbetarpartiet". Men nu har äntligen människor genomskådat bluffspelet på allvar. Och vi är många som fått mer än nog av regeringens tvivelaktiga politik med tillhörande strategi.

Sverige behöver inte en regering som sparkar på dem som ligger, för att istället priviligera redan välsituerade. När det gäller Alliansen i allmänhet, och Moderaterna i synnerhet, kan det därför inte sägas nog med gånger: deras politik har sitt starkaste stöd bland friska och högutbildade tjänstemän. Varför? Därför att de tillhör den målgrupp som får ut absolut mest av nuvarande regerings politik.
Och det är inte för inte som statsvetare fördömer Moderaternas användande av etiketten "arbetarparti"!


Bild från Create Blog.

Nyckelord: samhälle, politik, regeringen, alliansen, moderaterna, vänstern, och intressant.

Favoriter i Melodifestivalen

Det blev inget direktkval till Globen för duon Johnson & Häggqvist, i andra deltävlingen av Melodifestivalen. Förhandstippningen till trots. Carola såg, minst sagt, överraskad ut när det stod klart att hon och kollegan fick nöja sig med en plats i "Andra chansen" istället. Men så kan det gå! Även jag blev förvånad - men av en annan anledning. Nämligen den att röstande svenskar faktiskt verkade bry sig om låtarna, inte enbart vilka som framförde dem.

"Det känns roligt att åka till Andra Chansen", säger Carola ikväll. Ja, eller hur. Om inte annat bör hon i alla fall vara tacksam för det. Johnson och Häggqvists "One Love" är ingen höjdare, och det hjälper liksom inte ens att den sjungs av två rutinerade Melodifestivalen-deltagare. Den är precis lika boooooring för det.

Att Sanna Nielsen och bröderna Rongedal säkrade sina Globen-biljetter ikväll var kul; de var fantastiskt bra! Nielsen berörde som aldrig förr, och Rongedal piggade upp i vintermörkret. Underbaringen Lasse Lindh var en annan favorit hos mig, han var sweet som en jag-vet-inte-vad. Åh, att han inte gick vidare! Honom gillade jag skarpt.

Men den starkast lysande stjärnan i sammanhanget är ingen sångare: det är komikern/skådespelaren Björn Gustafsson. Alltså, jag tror bergis att jag är kär! Seriöst. Inte nog med att han är den sötaste unge mannen som går i ett par skor, han är en briljant humorkonstnär också.

Kvällens i särklass viktigaste fråga blir därför: är karln singel?

Nyckelord: melodifestivalen, schlager, björn gustafsson, humor, nyheter, och intressant.

Godnatt

Åh! Dagen har varit så intressant! Det har varit föreningsengagemang för hela slanten, men nu är jag otroligt tröööött. Massor att tänka på, mängder att göra - men nu säger Miss Jurist guten abend för ikväll.

Så: godnatt, babes!


Nyckelord: vardagsliv, livet och samhälle.

Alliansen perverterar integriteten

I ett inlägg på DN debatt 8/2 2008 basunerar Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (fp) och socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) att krafttag måste tas till i kampen mot ungdomarnas skolkande. De får väntat medhåll även från skolminister Jan Björklund (fp).

Frågan är dock på vilket sätt tvångshämtning av elever som inte uppfyller sin skolplikt är lösningen på problemet?

Det intressanta med deras synnerligen röriga hopkok till text är att den visar deras fullkomliga brist på förståelse för problemets bakomliggande orsaker. De allierade ser nämligen skolk som ett isolerat fenomen, som mer eller mindre förefaller ha uppstått ur intet. Skolkare blir ofta kriminella, hävdar de. Men – inte en enda gång vänder de på resonemanget, som dessutom förefaller vara det korrekta i sammanhanget, att det är kriminalitet som inte sällan leder till skolk bland ungdomar. Däremellan finns det ett brett spann av andra händelser som gör att elever undviker skolan: exempelvis att de är utsatta för mobbning, denna hänsynslösa terror.

Människor med verklighetsförankrade, sakliga argument skulle med andra ord snarare uppmärksamma de bakomliggande faktorerna till skolkbeteendet, för att försöka fokusera på dessa. Edholm och Kristersson förbiser istället detta steg, och väljer därmed den enkla vägen; den som inte kräver en hantering av orsaken. Skolk är nämligen inget annat än ett uttryck för en faktor som återfinns tidigare i kedjan. Skulle Edholm och Kristerssons avsikt vara att faktiskt komma tillrätta med individens situation, är det alltså där de borde börja. För vad hjälper det att man inför ett stadgande i lagen som tillåter polis tvångshämta barn med problematik i sin tillvaro till skolan? På vilket sätt menar alliansvännerna att detta löser svårigheter i den enskildes tillvaro?

En elev som trotsar landets skolplikt gör knappast detta för sitt eget höga nöjes skull. Det finns en orsak; någonting utlöser handlandet. Skol- och socialborgarråden anser sig dock veta lösningen på problemet. De slår sig för bröstet och presenterar följande slutsats:

"För att kommunen ska kunna uppfylla sitt ansvar måste skolan och socialtjänsten få tillgång till skarpare medel. Vi vill få till stånd en lagändring som innebär att skolan eller socialtjänsten får rätt att åka hem till en skolkande elev och hämta denne till skolan." [DN 8/2 2008]

Tror Edholm och Kristersson på allvar att tvångshämtning kommer generera i en förändrad attityd från berörda elever; att deras studieengagemang får ett uppsving genom att personal från skolan eller socialtjänsten, tillsammans med polis, sänds till deras hem för att ta dem därifrån?

Hur kan en kränkning av den personliga integriteten, i form av ett ingripande i individens hem - många gånger dess enda trygghet - vara lösningen på ett komplext problem? Hur kan man ens komma på tanken att behandla redan utsatta barn på det här sättet?

Vad ger skol- respektive socialborgarrådet och deras anhängare rätt att utmåla barnen till skurkar i sammanhanget? Det är alldeles uppenbart att det brustit i det led som utgörs av samhället, av vuxna. Därför är det heller inte rätt att straffa barnen!

Något av det värsta och mest skrämmande jag vet, är när viktiga poster innehas av personer som inte "bara" är naiva, utan även beklämmande okunniga. Sådana som Edholm och Kristersson.


Bild från Create Blog.

Nyckelord: samhälle, skolk, politik, alliansen, moderaterna, folkpartiet, jan björklund, och intressant.

I'm back!

Efter en ofrivillig bloggpaus är jag tillbaks. Har haft tuuuusen saker runt mig.

Men nu är jag här igen.

Be afraid.

Be very afraid. :)

Nyckelord: blogg, blogga, livet