Studentliv

Studieperioden inleds för många nu i dagarna, och en del har redan börjat. Det låter ganska fånigt, men för mig känns det som om det var igår jag satte foten på universitetet för första gången! Salar skulle hittas, kurslitteratur köpas, och dessutom gjorde man allt vad man kunde för att komma ihåg namnen på de nya kurskamraterna.

Nu har det gått 3 år av studierna. 3 år! Jag tycker det är otroligt, och får nästan nypa mig i armen: "Är det sant?". Hur kan det ha gått så fort? Självklart har det varit tungt och kämpigt i perioder, men vilken student upplever inte det emellanåt? Jag är så tacksam över att få befinna där jag är i livet för tillfället. Jag ser det som ett privilegium att ha fått möjligheten att utbilda mig inom något jag är innerligt intresserad av, för det är inget man ska ta för givet. Tänk på alla de som sökt exempelvis juristprogrammet i år, men som inte kommit in. Och de som blivit antagna, men som inte vet om det är rätt utbildning för dem.

Även om studentlivet ibland kan vara riktigt påfrestande (bostadsproblem, obefintlig ekonomi, med mera) skulle jag inte vilja vara utan den här perioden i livet. För mig betyder den så mycket!