Fortfarande väldigt singel

Det gick inte bra med min senaste "erövring". Inte alls. Han och jag är soooo over - innan det ens hann utveckla sig till något. Överhuvudtaget. Personen ifråga var en riktigt feg skit, och såna betackar jag mig.

Jag har tidigare ställt mig frågan om det är slut på "normala män" i samhället, och jag blir bara mer och mer övertygad om att så är fallet. No offense guys, men så känns det! Det verkar i alla fall vara brist på män som inte känner sig "hotade" av en självsäker och målmedveten tjej.

Ni tjejer därute som hittat en fin pojkvän; hur har ni burit er åt?! Jag är idel öra, haha!

Nyckelord: personligt, vardagsliv, relationer och män.

Trevliga dagar

De senaste dagarna har varit intensiva! Har bekantat mig närmare med en trevlig man.. Hehe! Finns väl egentligen inte så mycket mer att säga än så, eftersom det hela kanske inte leder till någonting alls. Men man vet inte. Jag har i alla fall haft mycket, mycket trevligt...

Nu ska jag alldeles strax fixa med maten, och unna mig en alldeles lugn kväll.

Blev bara en kort uppdatering, men återkommer!

Bild från Create Blog.

Nyckelord: personligt, vardagsliv, relationer och män.

Märklig kommentar

För inte så länge sedan skulle jag på ett möte söder om Stockholm. Jag klev på tunnelbanan som skulle ta mig några stationer bort. So far, so good.

När jag kommit av på stationen, och upp där spärrarna finns (ni vet vad jag menar) hör jag plötsligt en relativt försiktig mansröst bakom mig: "Hallå, ursäkta.. ursäkta?"

Jag förstår ganska snabbt att det är min uppmärksamhet mannen söker, och vänder mig om. Där får jag se en liten, spinkig glasögonprydd karl, cirka 30-35 år, med barnvagn. "Ja..?", säger jag lite frågande.

"Jo, ehh, vilka snygga skor du har. Verkligen jättefina." Han glor på skorna, sen på mig, därefter tittar han smått fascinerat på skorna igen. Man skulle kunna tro att han försökte stöta på mig, men nej, det handlade nog faktiskt inte om det. Jag tror han var fotfetischist. Eller skofetischist, kanske?

Mina skor var verkligen inte märkvärdiga alls. Vi pratar släta, svarta stövletter. Dessutom syntes de knappt, eftersom byxan var skuren så att den täckte dem till stor del.

Det var bara det han ville säga. Jag tackade artigt, sen tog han barnvagnen och gick vidare, vilket jag var väldigt tacksam för! Naturligtvis finns det en möjlighet att han faktiskt bara ville vara vänlig, men då hade han lika gärna kunnat kommentera min jacka eller något.

En aning skumt var det, tycker jag. Åtminstone märkligt.

Bild från Create Blog.

Nyckelord: samhälle, män, vardagsliv och stockholm.

Naughty Friday!

Äntligen fredag! Det har varit en jättebra dag på jobbet, mysig stämning och allt har flutit på som det ska. Lyckades bli klar med mina uppgifter ganska snabbt, och kunde "smyga ut" lite tidigare än vad jag egentligen skulle gjort - så skönt! Don't you just löööv those days?

Men vad vore väl fredagen utan lite naughty stuff? Ingenting, hehe..! En charmig kille i receptionen började flirta med mig, och det är verkligen det perfekta sättet att göra mig glad; är det något jag tycker om, så är det att flirta. Men det ska vara lagom, inte för mycket, men inte heller för lite. Och han behärskade denna fina balans. Det gjorde såklart dagen ännu bättre.

Mera flirtande till folket!

Slut på normala män?

Livet som singel är riktigt bra. Ända tills man träffar någon. Det, i sig, är det absolut inget fel på. Att träffa någon, det vill säga. Det är sen som det spårar ur totalt. Fullkomligt. Problemet är att jag aldrig möter någon normal kille/man på det "privata planet". Oftast framstår de som sunda i början, men ju mer jag lär känna dem, desto fler märkliga sidor upptäcker jag. Och tro nu inte att det är jag som är överdrivet kräsen. Visst, jag har en kravlista - som ingen någonsin kunnat uppfylla samtliga kriterier på. Detta är vad som ingår:

* Snäll
* Omtänksam
* Kärleksfull
* Intelligent
* Mentalt stabil

Som ni ser är det inget speciellt, eller hur? Det är snarare egenskaper som man tar för givna. Jag kräver ingen framgångsrik, förmögen, supersnygg man med lyxbilar och våning i Paris eller Milano (fast på Manhattan vore fint!). Jag tycker i alla fall inte att det borde vara så svårt att uppfylla punkterna på listan. Men. Det. Händer. Aldrig. Det låter väldigt negativt, så jag får väl istället säga att det inte hänt hittills, istället för aldrig. Ja, se där; det lät både hoppfullt och mer moget.
Åter till ämnet: jag har träffat män som varit några år äldre, några år yngre och de i exakt samma ålder som jag själv. Alla är precis lika störda. Så, åldern gör uppenbarligen varken till eller från.

De av mina bekanta som har pojkvän, har hittat riktigt söta och rara sådana. Killar som bryr sig om tjejen på ett genuint sätt, och som klart har hennes bästa för ögonen. Killar som vårdar relationen. En sådan vill jag också ha! En älsklig man. En man som bryr sig om. Ska det vara så svårt? Tydligen.