I ett inlägg på DN debatt 8/2 2008 basunerar Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (fp) och socialborgarrådet Ulf Kristersson (m) att krafttag måste tas till i kampen mot ungdomarnas skolkande. De får väntat medhåll även från skolminister Jan Björklund (fp). Frågan är dock på vilket sätt tvångshämtning av elever som inte uppfyller sin skolplikt är lösningen på problemet?
Det intressanta med deras synnerligen röriga hopkok till text är att den visar deras fullkomliga brist på förståelse för problemets bakomliggande orsaker. De allierade ser nämligen skolk som ett isolerat fenomen, som mer eller mindre förefaller ha uppstått ur intet. Skolkare blir ofta kriminella, hävdar de. Men – inte en enda gång vänder de på resonemanget, som dessutom förefaller vara det korrekta i sammanhanget, att det är kriminalitet som inte sällan leder till skolk bland ungdomar. Däremellan finns det ett brett spann av andra händelser som gör att elever undviker skolan: exempelvis att de är utsatta för mobbning, denna hänsynslösa terror.
Människor med verklighetsförankrade, sakliga argument skulle med andra ord snarare uppmärksamma de bakomliggande faktorerna till skolkbeteendet, för att försöka fokusera på dessa. Edholm och Kristersson förbiser istället detta steg, och väljer därmed den enkla vägen; den som inte kräver en hantering av orsaken. Skolk är nämligen inget annat än ett uttryck för en faktor som återfinns tidigare i kedjan. Skulle Edholm och Kristerssons avsikt vara att faktiskt komma tillrätta med individens situation, är det alltså där de borde börja. För vad hjälper det att man inför ett stadgande i lagen som tillåter polis tvångshämta barn med problematik i sin tillvaro till skolan? På vilket sätt menar alliansvännerna att detta löser svårigheter i den enskildes tillvaro?
En elev som trotsar landets skolplikt gör knappast detta för sitt eget höga nöjes skull. Det finns en orsak; någonting utlöser handlandet. Skol- och socialborgarråden anser sig dock veta lösningen på problemet. De slår sig för bröstet och presenterar följande slutsats:
"För att kommunen ska kunna uppfylla sitt ansvar måste skolan och socialtjänsten få tillgång till skarpare medel. Vi vill få till stånd en lagändring som innebär att skolan eller socialtjänsten får rätt att åka hem till en skolkande elev och hämta denne till skolan." [DN 8/2 2008]
Tror Edholm och Kristersson på allvar att tvångshämtning kommer generera i en förändrad attityd från berörda elever; att deras studieengagemang får ett uppsving genom att personal från skolan eller socialtjänsten, tillsammans med polis, sänds till deras hem för att ta dem därifrån?
Hur kan en kränkning av den personliga integriteten, i form av ett ingripande i individens hem - många gånger dess enda trygghet - vara lösningen på ett komplext problem? Hur kan man ens komma på tanken att behandla redan utsatta barn på det här sättet?
Vad ger skol- respektive socialborgarrådet och deras anhängare rätt att utmåla barnen till skurkar i sammanhanget? Det är alldeles uppenbart att det brustit i det led som utgörs av samhället, av vuxna. Därför är det heller inte rätt att straffa barnen!
Något av det värsta och mest skrämmande jag vet, är när viktiga poster innehas av personer som inte "bara" är naiva, utan även beklämmande okunniga. Sådana som Edholm och Kristersson.
Bild från Create Blog.
Nyckelord: samhälle, skolk, politik, alliansen, moderaterna, folkpartiet, jan björklund, och intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar