Helghysteri

Något som jag aldrig blir klok på är denna helghysteri! Man får vara tacksam om måndagen ens hinner passera innan man får frågan: "Vad ska du göra i helgen?". Det känns som att det är en oskriven regel att man måste planera för helgen. Gärna långt i förväg. Jag menar, räcker det inte med att man oftast har ett tokfullt schema under vardagarna? Jag studerar och jobbar under terminerna, och för mig är det alldeles nödvändigt att kunna ta helgen som den kommer, vila och fylla på energidepåerna (som brukar eka tomma då) om jag känner för det.

Ger man ett "Jag vet inte" eller "Inget särskilt" till svar får man antingen sympatiblickar eller höjda ögonbryn från den som ställde frågan. Själv betackar jag mig båda. Missuppfatta mig inte nu, för jag älskar fester och andra trevliga sammankomster! Samtidigt tycker jag inte att det är någon större förlust när det råder partytorka, eller när man bara vill vara hemma. När jag var nyinflyttad i stan var utelivet kring Stureplan väldigt lockande; jag var ständigt ute där. Efter ett tag förlorade det lite av sin tjusning, och jag upplevde att jag gått över både ställena och klientelet. För det är väldigt stereotypt. (Det finns för övrigt många andra trevliga hang-outs i Stockholm).

Poängen som jag tänkte komma fram till är att det är skönt att inte alltid planera helgerna. Själv tänker jag bara ta det lugnt! Städning och tvättning ska det bli. Och så studier. Läser en sommarkurs inom beteendevetenskapliga området som fick stå tillbaka rejält när jag jobbade några veckor under juli, och tänkte avsluta den så snart det går.

Så, till alla "hemmapeople" därute - visst är det grymt härligt att bara göra ingenting också? Puss på er!