Om jag har någon böjelse (och det sägs väl att alla har det?), så måste min vara hemma-hos-reportage och bloggar med bilder från okända människors hem. Jag fullkomligt älskar att titta på sådant, jag liksom äter fotona med ögonen. Inredning är ett av mina intressen, men dessvärre kan jag inte påstå att det syns hemma hos mig. Alls. Och det där gör mig frustrerad.
Jag skulle vilja ha min alldeles egna lägenhet att inreda, men i väntan på ett förstahandskontrakt någonstans i huvudstaden med omnejd, är jag ändå tacksam för min nuvarande boendesituation. Jag bor åtminstone själv, har bra med utrymme och en klädkammare som jag kan gå in i. Visserligen ingen walk-in-closet (vem drömmer inte om en sådan?) , men trevligare än en vanlig garderob.
Under mina 3 år som student i Stockholm har jag hunnit med att flytta ett antal gånger. Det sämsta stället var en nybyggd studentbostad: stor som en skokartong, iskall, dragig, med en genomträngande steril doft, trasig kokvråfläkt, havererad vinande ventilation och en galen granne. Som student förväntas man acceptera sådana brister, men vilken hyresgäst i en "vanlig" lägenhet skulle göra det? En förekommande missuppfattning är dessutom att studentlägenheter har lägre hyra; själv tycker jag att närmare 3800 kr. för en dysfunktionell bostad är rena rånet, studentbostad eller inte.
Nu ska jag fortsätta lapa inspiration genom datorskärmen, och hoppas på att det snart närmar sig utdelning i bostadsköerna jag står i.
torsdag 23 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar