Det kom ett brev

Jag fick min telefonräkning idag, och naturligtvis undrade jag hur mycket summan var på. Alltså, den var det inget fel på, det var något annat som inte stämde. När jag ska öppna kuvertet ser jag att någon hunnit före. Men vem? Jag bor liksom själv!

Det såg ut som om kuvertet försiktigt öppnats uppe i kanten. Mycket fint. Vem skulle vilja öppna en annan persons telefonräkning? Det är knappast intressant. Eftersom jag är jurist känns det som om det är på sin plats att försöka komma fram till vem den eventuella gärningsmannen kan vara. Jag prövar därför uteslutningsmetoden:

* Kan brevet ha sänts iväg från Telia i detta skick?
Jag tror nog de har råd att sända hela kuvert till sina kunder. Så, nej.

* Har kuvertet öppnats under behandlingen på Posten?
Möjligt, men det har knappast fastnat i någon maskin där, för kuvertet är i perfekt skick. En fysisk person skulle kunna ha öppnat det, men jag tror inte det. Folk har nog, förhoppningsvis, bättre saker för sig än att läsa telefonräkningar. Återigen, nej.

* Har kuvertet öppnats av brevbäraren?
Vem vet, jag kanske har en hemlig beundrare i honom; han kanske ville se vad jag har för telefonnummer! Nej, jag tror inte på denna teori själv. Usch, det hade varit läskigt dessutom!

* En granne har felaktigt fått in brevet till sig och öppnat det av nyfikenhet, eller förutsatt att det var till denne.
Kanske den mest troliga förklaringen? Det som talar emot den, är att jag tyckte det lät som brevbärarens steg innan posten kom in genom inkastet. Hmm.

Vad har jag då kommit fram till? Ja, egentligen ingenting. För att inte bli paranoid säger jag väl att brevet öppnats av en granne, som inte först förvissat sig om adressaten på framsidan. Så måste det vara [försökerövertygamigsjälvhärutanstörreframgång].

Nyckelord: vardagsliv, samhälle och tankar.