Naughty Friday!

Äntligen fredag! Det har varit en jättebra dag på jobbet, mysig stämning och allt har flutit på som det ska. Lyckades bli klar med mina uppgifter ganska snabbt, och kunde "smyga ut" lite tidigare än vad jag egentligen skulle gjort - så skönt! Don't you just löööv those days?

Men vad vore väl fredagen utan lite naughty stuff? Ingenting, hehe..! En charmig kille i receptionen började flirta med mig, och det är verkligen det perfekta sättet att göra mig glad; är det något jag tycker om, så är det att flirta. Men det ska vara lagom, inte för mycket, men inte heller för lite. Och han behärskade denna fina balans. Det gjorde såklart dagen ännu bättre.

Mera flirtande till folket!

Sällsynt bra kombination

På tunnelbanan, på vägen hem från jobbet idag, köpte jag en Situation Stockholm. En yngre man vandrade omkring i vagnen, och frågade vänligt oss medresenärer om vi ville köpa en tidning. Eftersom jag hade kontanter på mig köpte jag såklart en.

De personer som suttit med blicken ned mot marken när de själva fått förfrågan av mannen, såg plötsligt storögt upp åt mitt håll: "Hon gör det, hon pratar med honom OCH köper en tidning". Det är omöjligt att veta om de faktiskt var så de tänkte, men baserat på personernas ansiktsuttryck är det svårt att dra någon annan slutsats.

Det slog mig hur trevliga de som säljer Situation Stockholm är. Artiga och genuint medmänskliga. Det är min erfarenhet, och jag vet att många håller med mig.

Tidningen i sig brukar alltid vara intressant; det aktuella numret är inget undantag. Det är en fantastiskt välskriven samling av intressanta samhällsartiklar, tänkvärda reportage och intervjuer med såväl kända som okända.

Nästa gång du möter en Situation Stockholm-försäljare tycker jag att du ska köpa tidningen, om du har möjlighet. Det är mycket att läsa för en ringa peng - samtidigt som man gör en välgärning. En sällsynt bra kombination, inte sant?

Bild från Situation Stockholm.

Poolparty i lägenheten?

En dusch. En väldigt efterlängtad dusch. Vad går upp mot en sådan när man haft massor att göra, och då man känner sig lika fräsch som en svettpiskad idrottare i medvind? Inte mycket, va?

När man senare upptäcker att golvbrunnen översvämmats, och att badrummet nästan flyter omkring, då är det plötsligt inte lika trevligt längre. Inte alls.

Stambytt? De säger det. Eller hur!

Fullt ös

Den här veckan innebär både studier och jobb, och jag gör mitt bästa för att få det att fungera så bra som möjligt. Det är jätteroligt när man lyckas kombinera båda; det är så skönt att göra något mer praktiskt också. Men jag är redan trött, och det är bara tisdag än så länge! Haha. Jaja, jag har en känsla av att dagarna snart galopperar förbi, och sen är det helg igen.

Nu är det i alla fall Sex and the City på TV3! Har sett serien så många gånger, men tycks inte tröttna. Helt underbar!

Varför oärlig?

Jag förstår inte varför en del människor är så dubbla; på ett sätt när de umgås med en viss person, på ett annat när de träffar någon annan. Anledningen till denna reflektion är att jag fram tills nyligen hade en sådan person i min bekantskapskrets, men jag insåg inte det förrän nu i dagarna.

I efterhand, när jag tänker tillbaks, var personen vid ett antal tillfällen överdrivet inställsam mot en del människor. När dessa sen inte var närvarande ändrades tonen; då var det plötsligt så mycket fel på dem. Varför bete sig så, vad vill man uppnå? Om man inte tycker om en människa är det väl bättre att förhålla sig mer neutral gentemot den, än att uppträda insmickrande mot någon man faktiskt avskyr?

Jag tycker det är tragiskt, men också skrämmande.
Det vittnar dessutom om personens avsaknad av respekt; för sig själv och andra. Det är inget sunt beteende.

Hitta kärlek

Om några dagar, närmare bestämt den 29 augusti, intar boken "Hitta kärlek" av Carolin Dahlman sin plats i bokhandeln. Den ska coacha dem (jag själv inräknad) som inte skulle ha något emot att finna kärleken. Min spontana reaktion när jag ivrigt började läsa artikeln i Metro var att "den boken måste jag såklart låna!".

Det är bara det att jag senare uppmärksammade några detaljer i artikeln, som fick mig att höja lite på ögonbrynen:

* Författaren är själv singel. Ja, naturligtvis ska hon vara det om hon så önskar; det är skillnad på att vara frivilligt och ofrivilligt singel. Men jag tycker ändå att den informationen förtar en hel del.
* Författaren har arbetat med coaching i ett år. Här måste fler ändå hålla med mig om att ett år inte är lång tid när det gäller coaching. Bör man överhuvudtaget coacha andra på ett mer professionellt sätt och dessutom skriva en bok i ämnet efter ett enda yrkesår?
* Författaren vill inte bli kär nu, för hon ska resa till Australien snart. Say what?! Jag hoppas kvinnan är felciterad, för det där framstår som väldigt motsägelsefullt för att komma från en kärlekscoach.

I intervjun visar ändå Dahlman prov på en mer insiktsfull sida, även om jag tror att större delen av jordens kvinnliga befolkning redan är medveten om följande:
"Det är inga problem att hitta en kille. Men det ska vara en kille som får en att må bra."

Studentliv

Studieperioden inleds för många nu i dagarna, och en del har redan börjat. Det låter ganska fånigt, men för mig känns det som om det var igår jag satte foten på universitetet för första gången! Salar skulle hittas, kurslitteratur köpas, och dessutom gjorde man allt vad man kunde för att komma ihåg namnen på de nya kurskamraterna.

Nu har det gått 3 år av studierna. 3 år! Jag tycker det är otroligt, och får nästan nypa mig i armen: "Är det sant?". Hur kan det ha gått så fort? Självklart har det varit tungt och kämpigt i perioder, men vilken student upplever inte det emellanåt? Jag är så tacksam över att få befinna där jag är i livet för tillfället. Jag ser det som ett privilegium att ha fått möjligheten att utbilda mig inom något jag är innerligt intresserad av, för det är inget man ska ta för givet. Tänk på alla de som sökt exempelvis juristprogrammet i år, men som inte kommit in. Och de som blivit antagna, men som inte vet om det är rätt utbildning för dem.

Även om studentlivet ibland kan vara riktigt påfrestande (bostadsproblem, obefintlig ekonomi, med mera) skulle jag inte vilja vara utan den här perioden i livet. För mig betyder den så mycket!

Nyttigt

Nu ska jag snart ta mig en promenad. Det ska vara bra att vara ute och gå minst 30 minuter per dag, och det borde jag nog egentligen ta fasta på. Det är faktiskt väldigt nyttigt, för både kroppen och insidan. När studierna nu drar igång igen är det såklart viktigt att komma ihåg att röra på sig också; då sitter man still på föreläsningar så det både räcker och blir över.

Så. En promenix med matinhandling på hemvägen får det bli!

Mysterium

Varför får man alltid energi till att städa och fixa på kvällen eller natten? Eller är det bara jag.. ehh?
Borde röja undan lite när jag ändå är hemma, så det är fint tills nästa vecka, för då blir så mycket annat att göra. Oh, det där lät nästan besvärande moget.

Pinsam okunskap

Flera har säkert redan läst intervjun med socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson [HP], som publicerades i DN den 17 augusti i år, men jag vill ändå omnämna den skamliga artikeln. I denna uttalar sig HP om förslaget gällande en överflyttning av sjukskrivningsansvaret till företagshälsovården. HP berättar att hon tycker sjukskrivningar gärna sträcker sig över en lång period, och att de ofta är passiva. Det fruktansvärda med artikeln är dock hennes uttalande om utbrändhet:

"Har du själv varit sjukskriven en längre period någon gång?
- Jag har varit sjukskriven för en meniskoperation, men jag har också själv haft en släng av utbrändhet för tio år sedan när jag arbetade som sjuksköterska." Citat från DN.

En släng av utbrändhet? Uttalandet är ett enda stort slag i ansiktet på de människor i vårt samhälle som för en daglig kamp mot syndromet/sjukdomen. Utbrändhet är nämligen inget man får en släng av; det är något som växer fram, på grund av en kollision mellan amibitioner och verklighet. Att läka och "komma tillbaka" från detta lidande tar lång tid, för många kanske till och med ett helt liv. Det kräver en helomläggning av individens livsföring, vilket inte görs i en handvändning. Utbrändhet vänder upp och ned på en människas liv, och ödelägger inte sällan även hans/hennes familjeliv. Och detta anser sig Cristina Husmark Pehrsson haft en släng av. Vilken kränkning!

Efter mina första tentor på juristlinjen sov jag mycket, flera dagar. Jag var så trött att jag nästan inte orkade äta. Det var naturligtvis stressen och pressen som hade tagit ut sin rätt på mig, som gjorde att jag miste orken, men utbränd var jag knappast! Efter ungefär en vecka hade jag återfått balansen igen, och det skulle jag inte upplevt om jag varit verkligt utbränd. Att känna sig så trött efter en prestation som jag gjorde är naturligtvis inget sunt tecken, och man bör ta det som en varningssignal. Kroppen talar om att att den inte mår väl, och det ska man försöka lyssna till. Sedan den här perioden har jag ändrat livsstil, eftersom jag insåg att det var ohållbart; jag stressar inte lika mycket, och tar mig mer tid för mig själv. Men det är inte alltid enkelt.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson - ställ i fortsättningen inga fler diagnoser av liknande karaktär, bespara oss din genanta okunskap.

Kyligare nu?

Nu kommer det svalare vädret, meddelar SMHI, och det basuneras ut av varenda tv-kanal och i kvällstidningarna. Redan imorgon ska det bli kyligare. Att hösten säkert blir tidigare än föregående år är egentligen inte så konstigt; denna sommaren kom väl aldrig riktigt igång helt (åtminstone inte i söder). Om nu någon mot förmodan skulle behöva friska upp minnet rekommenderar jag SMHI:s väderredaktions lilla krönika, som innehåller allt från snöfall till översvämningar. Otroligt!

Senare idag tänker jag organisera min klädkammare, och där inne råder fullkomligt kaos, kan jag lova! Antar att det kan vara läge att få ordning på sina mysiga tröjor om det nu verkligen börjar kyla på.

Den söta tröjan ovan kommer från Ellos, kostar 249 kr. Av akryl, något som fått en oförtjänt "dåligkvalitet"-stämpel; materialet är nämligen många gånger både hållbart och slitstarkt.

Bild från Ellos.

Helghysteri

Något som jag aldrig blir klok på är denna helghysteri! Man får vara tacksam om måndagen ens hinner passera innan man får frågan: "Vad ska du göra i helgen?". Det känns som att det är en oskriven regel att man måste planera för helgen. Gärna långt i förväg. Jag menar, räcker det inte med att man oftast har ett tokfullt schema under vardagarna? Jag studerar och jobbar under terminerna, och för mig är det alldeles nödvändigt att kunna ta helgen som den kommer, vila och fylla på energidepåerna (som brukar eka tomma då) om jag känner för det.

Ger man ett "Jag vet inte" eller "Inget särskilt" till svar får man antingen sympatiblickar eller höjda ögonbryn från den som ställde frågan. Själv betackar jag mig båda. Missuppfatta mig inte nu, för jag älskar fester och andra trevliga sammankomster! Samtidigt tycker jag inte att det är någon större förlust när det råder partytorka, eller när man bara vill vara hemma. När jag var nyinflyttad i stan var utelivet kring Stureplan väldigt lockande; jag var ständigt ute där. Efter ett tag förlorade det lite av sin tjusning, och jag upplevde att jag gått över både ställena och klientelet. För det är väldigt stereotypt. (Det finns för övrigt många andra trevliga hang-outs i Stockholm).

Poängen som jag tänkte komma fram till är att det är skönt att inte alltid planera helgerna. Själv tänker jag bara ta det lugnt! Städning och tvättning ska det bli. Och så studier. Läser en sommarkurs inom beteendevetenskapliga området som fick stå tillbaka rejält när jag jobbade några veckor under juli, och tänkte avsluta den så snart det går.

Så, till alla "hemmapeople" därute - visst är det grymt härligt att bara göra ingenting också? Puss på er!

Löneförhandling

Om ens arbetsgivare spontant kontakar en och ber om att få höja ens lön, då är det ganska bra, eller hur? När man dessutom ska föreslå den nya summan själv, då är väl det ännu bättre? Frågan är bara hur långt man kan ta det, hur mycket man kan begära.

Om man ska komma med löneförslag själv, då borde summan kunna uppfattas som att den faktiskt avspeglar hur högt man värderar sig och sina kunskaper. Begär man en liten höjning kanske det tyder på dåligt självförtroende, och önskar man en bra mycket högre lön verkar det istället som om man har en överdriven tro på sin potential.

Ah, denna ljuva känsla av oumbärlighet! Jag föreslår dubbelt då.

Böjelsen och bostaden

Om jag har någon böjelse (och det sägs väl att alla har det?), så måste min vara hemma-hos-reportage och bloggar med bilder från okända människors hem. Jag fullkomligt älskar att titta på sådant, jag liksom äter fotona med ögonen. Inredning är ett av mina intressen, men dessvärre kan jag inte påstå att det syns hemma hos mig. Alls. Och det där gör mig frustrerad.

Jag skulle vilja ha min alldeles egna lägenhet att inreda, men i väntan på ett förstahandskontrakt någonstans i huvudstaden med omnejd, är jag ändå tacksam för min nuvarande boendesituation. Jag bor åtminstone själv, har bra med utrymme och en klädkammare som jag kan gå in i. Visserligen ingen walk-in-closet (vem drömmer inte om en sådan?) , men trevligare än en vanlig garderob.
Under mina 3 år som student i Stockholm har jag hunnit med att flytta ett antal gånger. Det sämsta stället var en nybyggd studentbostad: stor som en skokartong, iskall, dragig, med en genomträngande steril doft, trasig kokvråfläkt, havererad vinande ventilation och en galen granne. Som student förväntas man acceptera sådana brister, men vilken hyresgäst i en "vanlig" lägenhet skulle göra det? En förekommande missuppfattning är dessutom att studentlägenheter har lägre hyra; själv tycker jag att närmare 3800 kr. för en dysfunktionell bostad är rena rånet, studentbostad eller inte.

Nu ska jag fortsätta lapa inspiration genom datorskärmen, och hoppas på att det snart närmar sig utdelning i bostadsköerna jag står i.

Vardagsmys

Har varit iväg och handlat, så nu blir det middag snart. Någonting med pasta. Hade en period (på flera år) när jag inte mådde bra av pasta, kunde inte äta det alls, men nu är det alltså inga problem längre. Mums!

Med i påsen från affären hade jag visst också nya numret av Plaza Kvinna när jag kom hem. HUR hamnade den där? Haha. Det är så tråkigt väder, och ingen särskilt rolig kväll. Vid sådana här tillfällen känns det lite mysigt att bara slöläsa en tidning.

Men nu först blir det mat till något program eller någon film på tv!

Bild från Plaza Kvinna.

Brun-utan-sol

Idag har jag en sån där dag när jag inte gör alls mycket. Ni vet, när man bara sover och hänger framför datorn. Ganska värdelöst, men samtidigt är det egentligen lika bra att passa på att ta det lugnt när man väl kan.

På väg hem från universitetet igår stannade jag till på Åhléns, vid Östermalmstorg. Där köpte jag mitt livs första brun-utan-sol. Och jag har höga förväntningar! Eftersom jag har relativt ljus hy, så valde jag "Summer beauty, fair to medium skin", från Niveas serie. Jag läste på en amerikansk site att Nivea inte testas på djur, och jag hoppas innerligt att det är sant också. Djurtestad kosmetik är helt onödigt!

Efter 5 dagar ska jag kunna märka skillnad, så en uppföljning kommer här i bloggen inom kort. Det vore fint om huden ser lite solkysst ut, sen är jag nöjd. Lotionen innehåller förresten vindruvsextrakt, men doftar ungefär som persika (?!).

Bild från Nivea.

Slut på normala män?

Livet som singel är riktigt bra. Ända tills man träffar någon. Det, i sig, är det absolut inget fel på. Att träffa någon, det vill säga. Det är sen som det spårar ur totalt. Fullkomligt. Problemet är att jag aldrig möter någon normal kille/man på det "privata planet". Oftast framstår de som sunda i början, men ju mer jag lär känna dem, desto fler märkliga sidor upptäcker jag. Och tro nu inte att det är jag som är överdrivet kräsen. Visst, jag har en kravlista - som ingen någonsin kunnat uppfylla samtliga kriterier på. Detta är vad som ingår:

* Snäll
* Omtänksam
* Kärleksfull
* Intelligent
* Mentalt stabil

Som ni ser är det inget speciellt, eller hur? Det är snarare egenskaper som man tar för givna. Jag kräver ingen framgångsrik, förmögen, supersnygg man med lyxbilar och våning i Paris eller Milano (fast på Manhattan vore fint!). Jag tycker i alla fall inte att det borde vara så svårt att uppfylla punkterna på listan. Men. Det. Händer. Aldrig. Det låter väldigt negativt, så jag får väl istället säga att det inte hänt hittills, istället för aldrig. Ja, se där; det lät både hoppfullt och mer moget.
Åter till ämnet: jag har träffat män som varit några år äldre, några år yngre och de i exakt samma ålder som jag själv. Alla är precis lika störda. Så, åldern gör uppenbarligen varken till eller från.

De av mina bekanta som har pojkvän, har hittat riktigt söta och rara sådana. Killar som bryr sig om tjejen på ett genuint sätt, och som klart har hennes bästa för ögonen. Killar som vårdar relationen. En sådan vill jag också ha! En älsklig man. En man som bryr sig om. Ska det vara så svårt? Tydligen.

Studier

Nästa vecka drar studierna igång igen, och jag känner mig relativt redo. Saken är den, att det här är sista terminen jag läser programmets förbestämda kurser. I början av 2008 är det dags för specialkurserna och nästa höst examensarbetet, och nu äntligen har jag snart bestämt mig för vad jag ska ha för inriktning på utbildningen. Sånt är svårt att "bara välja"! Såklart har jag haft 3 år på mig att känna efter var i juridiken jag hör hemma, men när man väl ska besluta sig är det inte alls så enkelt som man kanske en gång trodde. Det gäller inte bara i studier, utan också i alla andra val vi gör i livet. Den här terminen ska jag ge gärnet, och verkligen passa på att njuta av att vara på universitetet. Jag ska vara helt seriös nu! Eller, jaa... så seriös jag kan, i alla fall.

Miss Jurist

Välkommen till min blogg! Låt inte titeln avskräcka dig, för det jag skriver om berör inte alls bara juridiken. Nej, nej! Det här ska vara som min egen lilla papperspåse, där jag kan hämta andan igen. En plats för åsikter, egna tankar. Underbart.